Fan vad jag saknar min älskling! Han var en jävla fitta mot mig i slutet, men med han var då jag glömde alla bekymmer. Just nu sitter jag & tänker på allt vi vart igenom. Snälla, kom tillbaks. Jag klarar mig inte utan dig! Du var fan den bästa personen jag visste om! Men nu pratar vi inte längre, det har blivit för svårt.

Jag har förlorat dig. Fan fan fan! Jag älskar dig fan mest i hela denna fucking kuk värld! Även fast du sårar mig. Jag kan inte fortsätta, jag kan inte.. Jag klarar inte av detta längre.

Jag kan inte ställa mig upp när jag ramlar, jag kan inte kämpa. Kan.. bara.. inte.. Kan inte andas. FATTAR DU DET!? FATTAR DU HUR VIKTIG DU FUCKING ÄR!? Vad fan vill du att jag ska göra?

Jag klarar inte av detta bara.. Du är den som känner mig bäst, du är den enda jag vill vara med.

Fattar du? Vi skulle aldrig ha blivit tsm. Då hade vi fortfarande varit vänner & då hade jag inte varit så här jävla kär i dig fortfarande..

I will always love you,  

Skolan kan gå & ta sig. Den är viktig men jag klarar bara inte av den längre. Jag orkar verkligen inte, jag kan inte sitta & jobba längre 6 timmar om dagen, sen få hem en jävla massa läxor som måste göras & ta en jävla massa ansvar. Drygt som in i helvete.

Jag är så jävla sur. På mig själv, på livet. Jag trodde man skulle få njuta av livet, men neej allt går ut på fucking ansvar som jag fan inte pallar med längre.

Jag har prao. Denna vecka. Men jag kom på att fixa prao plats för sent. Det vart fullbokat överallt, & vissa platser tar inte ens emot högstadie elever!? Fucking lilla tierp som har fullbokat överallt. Så nu måste jag gå i skolan helt själv ist, med dom äldre. Jag vägrade det idag. Så jag har inte gjort ett skit idag. & det roliga är att allt det här är så jävla enkelt egentligen? Alla grejar det! Men inte jag. & jag har så jävla mycket ångest över det & då blir det bara värre. Jag vill inte gå på IV sen, jag vill ha bra betyg & komma in på den linjen som jag vill! Men jag kan inte. För mitt efterblivna huvud kan inte ta allt det hära.

Så, dags att ändra det här? Jo tack jag vet, men jag har en panik-känsla just nu bara om att allt går åt helvete för mig, jämt. Det tycker säkert alla, men jag menar det. Allting störtar & det är fucking kuk-skolan fel! Jag har bra mycket mer att tänka på & ordna, så kommer skolan där & tar över ens liv! Tvingar en att plugga & gå upp 6:30 på morgonen, när man knappt orkar ens gå upp på morgonen för all jääääkla ångest?!

Seriöst, jag orkar inte mer. Jag är verkligen seriös, jag störtar nu. Jag behöver fan hjälp nu med det här..

Palla att jag fortfarande älskar dig, efter allt det hära.

Trots vad du satt mig igenom, i 10 månader.

Palla. Palla! Ofta!? Jag fattar inte hur jag kan göra det.

Förlåt om jag är konstig ibland, förlåt om jag är överkänslig när det gäller dig. Men det är för att det är tack vare dig att jag lever fortfarande. Jag skulle inte pallat igenom allt detta om jag inte hade dig. Jag vill aldrig, ALDRIG nånsin förlora dig igen. Visst ibland kan jag verkligen vara sur på dig, ibland hatar jag din kaxiga attityd som dyker upp helt oväntat. Men ingen är perfekt, men du är det för mig. Du är lågan i mitt liv. Du lyser upp mina dagar, såfort jag är med dig så glömmer jag allt annat. You're so amazing, jag blir helt annorlunda med dig. Jag blir mig själv igen. För jag älskar att va med dig, jag älskar att bara tjuvkolla på dig i skolan, jag älskar dina kramar, ditt leende, dina ögon, ditt skratt, din röst jag älskar ALLT med dig! Ibland gör du det verkligen tufft för mig att lyckas behålla dig, ibland får du mig att må skit. Men jag släpper dig aldrig, ALDRIG igen! Lämnar du mig så säger jag inte att jag tar livet av mig eller så, men du tar livet ifrån mig. Den senaste tiden har du verkligen gjort mig besviken, när du inte haft tid osv. Men jag vägrar att släppa. Jag är kär i dig. Ingen annan, ingen kommer NÅNSIN kunna ta din plats hos mig. Du är så speciell, så jäkla underbar på ditt sätt. Fattar inte hur fler kan jaga efter dig, & det är jag iförsig lite glad för :P I vissa fall kan jag väldigt fånigt nog bli svartis för vissa saker, men jag visar det inte. Varför ska jag göra det? Jag har redan svårt nog att behålla dig så jag behöver inte göra det värre.

Ibland blir jag riktigt pissed på dig, ibland blir jag bara ledsen för saker. Men visar det inte. För jag vill inte bråka med dig ! När jag gör det går jag faktiskt under. På riktigt. Det är sjukt, jag är så jävla svag när det kommer till dig.

Jag tål ingenting. Jag är stark som håller kvar i vissa tillfällen, men det är för att jag inte kan leva utan dig. Jag kan, men det går åt helvete varje gång. Deppressionen blir värre & jag tappar livslusten. Då tänker man, "över en kille?" "Jesus Christ."

Men du är inte bara en kille, & det här är inte bara kärlek. Inget litet tonårsfjant förhållande, det här är på riktigt. Vi kanske inte känner varandras familjer så jättebra, vi kanske inte är förlovade & vi har det inte ens officiellt på facebook. Varför? För att vi går fram & tillbaka. Då skulle vi måsta ändra relations-status på facebook en massa. Vi är så jävla ostadiga. Vi står ensamma på en ö som skakar, saker flyger på oss & vinden blåser oss omkull. Men vi är kvar. & det betyder allt för mig. Vi är masochister, idioter. Onödiga men ändå inte. Du är värd allt i mina ögon. Allt detta kommer från hjärtat, direkt från det. Det är inte fånigt, det är äkta. Jag älskar dig på riktigt nu. Jag har gillat dig länge, men det är nu jag är dödseriös med dig. Du är allt. & jag försöker verkligen vara en bra flickvän. Jag försöker vara din bästa vän, jag vet ibland suger jag på det. Men jag försöker. Jag vill bara ditt bästa i allt, när du inte mår bra, så smittar det av sig på mig. Du är viktigast av allt, dumt nog. Jag skulle kunna gå mil i spöregn för dig. För du är det bästa jag har nu. Nu kanske mina kompisar & familj känner sig lagomt dissade & avundsjuka, men jag bryr mig inte just nu. Du betyder mer än något annat. Allt detta är så sjukt, jag såg det aldrig kommandes. Jag vill va med dig, 24/7 verkligen. När vi är & jag måste hem så måste jag gå hem med möda. För att vara med dig är som att vara i himlen. Jag litar inte alltid till 100 % på dig, men jag gör det mer för varje dag. Jag berätter mer & mer om mitt liv & saker jag hållt inne länge för dig, & vill att du ska göra det oxå. Varför det gick fel alla andra gånger är för att vi ALDRIG PRATADE. På riktigt. Vi bara höll på sen helt plötsligt så vart allt helt fel.

Nu vet jag varför, & jag älskar att du gav mig en andra chans! Nu försöker jag verkligen visa mina bra sidor, försöker att göra allting rätt.

Snälla, försvinn aldrig igen. Jag vill inte leva utan dig längre över huvudtaget. När jag har dig i mitt liv glömmer jag allt annat, du ger mig styrka & självförtroende, saker jag saknat länge i mitt liv. Lämna mig aldrig. Detta säger jag inte direkt till dig, detta messar jag inte men jag hoppas att du läser det här. Jag har inte chansen att säga detta till ditt face, för vi umgås inte så mycket längre. Du går i nian, du har mycket att göra & även om det gör mig ledsen & arg så accepterar jag det. Jag vill ditt bästa.

Men när jag får chansen, då säger jag allt detta till dig face. För du behöver få veta allt detta, för det är en big deal & då kanske du saker lite mer seriöst ibland när det gäller mig. För du är mitt liv nu. Du är syret jag andas, du är den jag vill vara med föralltid. Visst, vi är unga. Saker & känslor kan förändras. Men som det känts den senaste tiden med dig, är ovanligt & starkt. Svårt att hantera på rätt sätt, men jag försöker. Allt detta är en sån big deal verkligen, den största grejen jag nånsin känt i hela tiden jag levt.

Du allt, jag älskar dig nu & föralltid!<3<3<3<3

Efter all dess skit som dykt upp senaste tiden , har jag lärt mig att bita ihop.

Jag skiter nu i om det faller ihop, det är bara att bygga upp igen sådeså! För det finns faktiskt folk som har det mycket värre än oss

Fyfan vad jag har saknat dig, är så glad att vi umgås igen!<3

När jag var liten ville jag inget mer än att växa upp.

Jag längtade till killproblemen, dom coola festerna & högstadiet.

Redan när jag var elva började jag med sånt.

Jag växte upp för fort, jag var inte reda för allt det här.

Nu är jag i ett helvete.

Högstadiet suger, det är bara en massa damp lärare & jobbiga läxor.

Killar suger. Det enda dom gjort mig är att såra. Fittjävlar.

Rökning är äckligt & man fäster sig asfort. Som tur är röker jag inte längre.

Man mår bara illa av alkohol.

Det hela suger, nu vill jag vara liten igen. Men om man börjar bete sig omoget nu blir man klassad som en omogen tönt. Så det får man inte.

& som om det inte var nog. All jävla ångest! Vafan kom det från? Helt plötsligt strömmade en massa obegripliga känslor, bitchigheter, tårar & aggresivhet. Men det går inte att stoppa.

Jag orkar fan inte med hela det här. Det är sånt här som trycker ner oss tonåringar varje dag. Det är så vi hamnar i deppression, missköter skolan, gråter om kvällarna & tappar intresset för saker vi tidigare levt för.

det suger. SUGER!!!!

ÅÅÅÅh jag hatar detta. Fyfan.

Jag vill bara vara liten igen..

I'm fine. My life is just perfect, u know. I never cry and I never feel bad. I love myself and I no longer love you.

Everything is never my fault, cause I'm perfect. I never disappoint anyone. What they expect me to be is always correct. I never let people down. I'm never clumsy, and I never hurt people. I always want people harm, and I fall inlove with the right guys. But it never last long and it doesn't hurt a shit.

I always get what I want, but evan though I'm not spoiled.

People always understands me & I'm like one in the million. Hi, I'm normal! My family's perfect but I don't love them.

I sleep good at night, and I never dream. I never fakesmile and always go to bed superduper happy! Yes, cause I'm perfect you know! Everybody expect that of me and that's just great!!!!

& det där var tvärtomspråket om ni inte fatta det.